jadu, har man tråkigt så har man!

Jag sitter på stranden, drar med händerna i sanden.
Jag ritar ett hjärta, sedan ett hjärta intill det andra hjärtat.
Ett tecken på två som hör ihop, ett par.
En känsla dyker upp...
En känsla av att någon står bakom mig.
Hoppas på att det är du...
Jag vänder mig om men det är ingen där.
Besviken vänder jag mig om igen och ser ut mot havet.
En tår rinner längst min ena kind.
-Jag glömmer dig inte...
Solen går sakta ner bortom horisonten.
Jag reser mig upp för att gå.
När jag vänder mig om igen en sista gång så står du där.
Den jag hoppats på...
Mitt allt, den jag älskar mest.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0