Just nu känns det bara som att de ända ja kan få fram är de dåliga.

Allt känns så jävligt fucked up , orkar inte med något har ett jävla no prov imorrn o en eng uppsats som jag it börjat med.

Ligger som helvete mellan mig o de some nära, allt/alla vill ba stanna här o inget vill fortsätta o förbättras.

Allt säger bara stop allt/alla skriker "orkar inte mer", o det gör nog jag också.

Folk som kunde dö o döda för en skiter i en nu? folk som gjorde allt för att påbörja kontakten med en bryr sig inte längre om en?

Folk som hade respekt mot en , men som varken respekterar sig själv eller de andra nu.

Folk som alltid bad om din hjälp när det behövde ngt men som nu sitter o säger massa saker om en? - (känn dig träffad.)

allt/alla har bara förändrats eller så kanske de bara var jag som missuppfatta hur de var som personer.

Så tråkiga , så respektlösa , så snåla , så otacksamma , så Äckliga folk har blivit!

Vad händer med folket man kände men som man inte vet ngt om nu? vad hände?!!

jag kan inte beskriva hur det är just nu.

En sak har jag lärt mig iallafall , "Kom ihåg att du alltid kommer först , låt ingen hindra dig från att göra det du vill . Glöm inte att killar bara vill ha dig som sin leksak i några dagar o sen kasta bort dig som en liten cigaret fimpa som först köptes för att den smakade gott men sen när den tog slut kastades den bort".

O glöm inte att den ända du kan vända dig till är Gud, han lyssnar på allt du har att säga. Han finns alltid där o han sviker aldrig dig. Han visar dig vägen t de rätta (de kanske drf han vill att det ska va slut här just här. satt jag kan börja om på nytt o följa rätt väg?)

//T